Nu är jag äntligen här igen. Det har varit en riktigt jobbig vecka... Linn blev sjuk i söndags kväll, och sen blev sambon dålig. På tisdagen blev jag också sjuk, har haft feber, frossa, knappt kunnat äta för att halsen var då tjock. Vidrigt. Det jobbiga var ju egentligen att man inte bara kunde lägga sig och sova bort det, utan att man varit tvungen att ta hand om sjuk liten bebis också. Kämpigt! Vi mår bättre nu, och man ska vara tacksam över att det bara var influensa och inget allvarligt. Fast det är ju ändå jobbigt när man står mitt i det.

Jag har i ärlighetens namn inte räknat några points denna veckan, och jag har inte varit särskilt duktig heller. Men men, nya tag! Får se till att vila ordentligt under helgen så att jag blir helt frisk.

Förra veckans nystart gav bra resultat! I måndags vägde jag 71,1 (hade gått upp 1,7) och i morse vägde jag 69,5. Extremt nöjd! Bara ett hekto kvar, sen är jag tillbaka på vikten jag hade innan jag började fuska en massa. Känns super. Målet för denna veckan är att komma under 69 kg.

Natten har varit hemsk. Linn har blivit megaförkyld och ledsen. Sista gången jag var uppe med henne var klockan 03, och då hade jag inte sovit en blund innan dess. Tre timmars sömn känns i minsta laget men jag hoppas att hon blir bättre under dagen. Gör så ont i hjärtat att hon mår dåligt.

Jag älskar allt som är sött, och lördag kväll gillar jag att unna mig en bit choklad eller liknande. Dock så är mitt problem att jag inte kan köpa en 100 gr mjölkchokladkaka och bara äta ett par bitar utan jag äter tills det är slut... Och nej, mörk choklad dämpar inte mitt sötsug! ;) Nu har jag däremot hittat lösningen: marabou mjölkchoklad säljs nu som lösviktsgodis i förpackningar med bara två rutor. Perfekt! Då köper jag exakt så mycket jag får lov att äta. Kan äta med gott samvete och har inga rester kvar som jag äter upp mitt i natten. Funkar för mig!

Nu sitter vi i bilen på väg till babysimmet. Inte jättekul att gå upp så tidigt en lördag men det är så mycket värt att P kan ha denna aktiviteten med henne. Annars är det så lätt att det bara är jag som gör sånt med henne. Och när man kommer hem igen är man pigg och dagen har knappt börjat!

Igår gick jag en halv mil igen, dock blev tiden sämre för jag hade med både vagn och hund. Hunden ska nosa i varje vrå! ;) kändes skönt när vi kom hem, trött i benen men full av energi. Nu får jag inte heller ont i bäckenbenet längre, det fick jag innan så fort jag gått mer än en kilometer.

Vi var och firade en kompis födelsedag igår, och jag var lite nervös innan hur det skulle gå matmässigt. Det blev tacopaj till huvudrätt och jag tog en liten bit och massor av sallad. Till efterrätt hade hon bakat kladdkaka med grädde och hallonsås. Det är ju detta som är min svaghet! Men jag tackade nej och åt inte en smula. Känslan jag hade inombords när vi åkte hem var sååå skön. Så mycket mer värt att jag tackade nej än om jag ätit.

Nu ska jag bara se till att resten av helgen går lika bra! Har bytt vägdag till måndagar istället för onsdagar. Mentalt tror jag att det gör skillnad för då kan jag inte fuska hur mycket som helst på helgen och ändå rädda resultatet genom att vara stenhårt måndag tisdag. Vi får se om det funkar!

Jag vägde mig igår morse och fick se hemska siffror. Vill inte ens redovisa dem här, så illa är det! Men det gav mig bränsle till att verkligen börja om, och i morse visade vågen ett halvt kilo mindre än igår. Känns skönt även om jag vet att det bara handlar om vätska.

Maten gick helt ok, höll mig till mina points och körde indoor walking på kvällen. Det var ett riktigt tufft pass och en vikarierande instruktör. Hon var grym! Jag kämpade stenhårt och trodde att jag skulle kräkas i varje låt. Det kändes som en riktig urladdning!

I flera veckor har jag haft problem med att jag biter ihop käkarna så hårt på natten att jag har konstant värk i käkar/tänder. Det blir så ibland när jag känner mig stressad och det är ganska störande för jag har ju ont hela dagarna och har tagit värktabletter för att inte bli tokig. Det märkliga är att efter passet igår så var det precis som om det släppte! Nu på morgonen känner jag av det lite grann, men inte alls som tidigare. Jag kanske behöver ta ut mig fullständigt för att lätta på stressen? Att träningen blir som en ventil?

Min frånvaro här beror på att jag skäms. Jag började veckan superbra men spårade ur igen... Jag känner mig så äcklad av mig själv och mitt beteende. Kan inte förstå varför jag inte kan ta tag i det här en gång för alla!

Hela tiden hittar jag på ursäkter till att fuska. Det har varit en tuff dag, jag har PMS, jag är nog lite sjuk, jag är trött, jag hinner inte... You name it. Varför är det så kämpigt? När man vill något av hela sitt hjärta så ser msn väl till att nå dit, eller hur?

Känner mig verkligen urusel. Jag måste bryta det här negativa beteendet nu! I morgon väger jag mig och registrerar vikten oavsett hur mycket jag gått upp. Jag kan fortfarande klara mitt mål. Nu får det vara slut med att tycka synd om mig själv.

Ett tänkvärt citat:

"The one who struggles hasn't quit."