Har inte skrivit på ett tag. Känner mig väldigt ledsen och har skött mig dåligt ett tag, men har tagit tag i mig själv från igår och börjat om.

Ni minns kanske att min hund plötsligt drack mängder med vatten och att veterinären inte hittade något organrelaterat fel? Vi diskuterade massor av olika orsaker, men det hon trodde mest på var att det är stressrelaterat. Jag började fundera, och faktum är att han blivit mycket mera vaktig, jagar upp sig lätt och har svårt att vara avslappnad.

Jag och mitt ex skaffade honom när vi var tillsammans och när vi separerade så bodde han kvar med mitt ex. De senaste två åren har han bott hos mig på heltid men exet har hjälpt till när vi har varit på semester etc. Vi har alltid sett till hundens bästa, att han ska vara hos den av oss som hade de bästa förutsättningarna att ge honom ett bra och aktivt liv.

I somras flyttade jag och min sambo tillbaka till min hemstad, och det verkar inte som om hunden kan slappna av här. Vi bor i hus i ett område med många hundar, katter, barn, ja allt möjligt. Han vaktar oss och huset väldigt mycket, och är livrädd för grannhunden. Mitt ex bor i hus på landet utan grannar inpå knuten, med mycket mark där han kan springa lös. När vi började rota i det här så frågade jag hur han beter sig hos dem, för jag har ju förutsatt att beteendet varit samma oavsett vem han varit hos. Det visar sig då att hos dem är hunden lugn och avslappnad, kan ligga och sova i trädgården i fyra timmar utan att lyfta på huvudet... Inget som stressar honom och inga människor/djur som han känner att han måste försvara oss inför... Där är han lugn och harmonisk helt enkelt.

I samråd med veterinären har vi bestämt att han ska prova att bo där på prov i en månad, sen ska vi utvärdera hur han mår och hur han verkar trivas. Det krossar mitt hjärta att min bästa vän inte mår bäst hos mig... Samtidigt som min enda önskan är att han ska ha ett bra liv. Det är inget bra liv att ständigt vara på sin vakt. Det är så tomt här hemma och jag saknar honom så fruktansvärt...

Så som ni förstår har det varit svårt att fokusera på vikten, men nu är jag på banan igen. I morgon ska jag väga mig för första gången på säkert 1,5 v så vi får se hur illa det är.