Ursäkta frånvaron, men det är svårt att hitta tid till bloggen nu när jag jobbar 100%. Jag går upp kl 04 varje morgon, sen hinner jag knappt blinka innan det är dags att köra från jobb och hämta Linn på förskolan. Sen gäller det att vara effektiv med hushållssysslorna samtidigt som man leker och busar med henne... Kan säga att jag stupar i säng varje kväll!

Vi har varit/är sjuka hela familjen (i flera omgångar) så Linn har varit hemma från förskolan flera dagar redan. I fredags ringde de när hon varit där i 2 timmar, då hade hon feber igen stackaren. Denna veckan kommer hon minst att vara hemma mån-tis, hon är dunderförkyld igen och har feber till och från. Jag har varit förkyld och haft ont i halsen i en hel vecka nu, så jag kunde inte delta i loppet jag skulle ha sprungit i lördags. Tråkigt såklart, men det är viktigare att jag blir frisk och inte påfrestar kroppen ännu mer.

Viktmålet i augusti klarade jag! Har gått ner 3,2 kg sen den 6/8. Jag ska ju gå ner 3 kg per månad fram till nyår så är jag klar med de 15 kg som var kvar. Dock har jag inte skött mig särskilt bra denna veckan så vi får se vad vågen visar på onsdag... Nya tag i morgon!

Det känns superbra att jobba igen, och det bästa är att Linn trivs så bra på förskolan. Hon har inte gråtit en enda gång när vi lämnat henne! Så stolt över min lilla sessa. Hon har lärt sig så extremt mycket på dessa veckor, hon har utvecklats på ett sätt som jag aldrig hade kunnat hjälpa henne med om jag gått hemma med henne. Det var helt rätt för både henne och oss att hon skulle börja "så tidigt". Känns skönt i hjärtat!

Nu ska jag hoppa i duschen, sen ska jag försöka hitta en alternativ resväg till jobbet i morgon. Som de flesta säkert vet har det varit extrema översvämningar i och omkring Malmö idag och många stora vägar är fortfarande avstängda. Håll tummarna att det slutar regna nu!

Andra dagen på jobbet avklarad! Kan säga att jag är otroligt trött både i kroppen och huvudet. Det är kul att vara tillbaka, men såklart jobbigt med alla nya rutiner (lämningar/hämtningar, matlådor, för lite sömn etc). Tar väl ett tag innan man kommer in i allt. Har varit otroligt orkeslös och svag idag, tror att det är tufft för kroppen att få jobba så hårt igen. Får äta lite mer i morgon så att jag har energi så att det räcker!

Det är underbart att vara tillbaka i min butik med alla fantastiska medarbetare (de är som min andra familj) och kunder. Igår morse kom dessutom ett blomsterbud till mig från min underbara familj. De vet hur mycket mitt jobb betyder för mig och jag blev alldeles rörd av deras omtanke. Känns bra att vara tillbaka! Mycket nytt såklart, men det mesta sitter ändå fortfarande i ryggmärgen. Det som varit jobbigast hittills är sömnbristen. Sov 4 timmar natten till måndag och inatt vaknade Linn kl 01 och var vaken till 02.30, sen ringde mitt alarm 04... Men förhoppningsvis sover hon bättre nu när hon är på förskolan så det blir väl bättre så småningom.

Linn är frisk och har varit på förskolan idag. Blev inte ledsen när Patrik lämnade henne utan vinkade glatt. Sen har hon busat och lekt hela dagen och bara varit ledsen en gång (för att det började ösregna när de var ute). Hon sov en timme där och sen hämtade jag henne kl 14 och då hade hon inte riktigt tid med mig när jag kom. Tar det som ett bra tecken!

Har försökt få tag på gynmottagningen här i stan för att boka kontroll efter missfallet. Jag var ju på gynakuten i Malmö när jag fick det bekräftat och de ville att jag skulle åka dit igen för återbesök, men jag orkar inte åka dit och sitta en hel dag och vänta. Försöker få en bokad tid här i stället, men när jag ringer så är det antingen upptaget eller så har telefontiden upphört. Irriterande, men det brådskar ju inte. Jag vet ju att jag inte är gravid längre men vill få bekräftat att allt kommit ut.

Jag känner att jag inte riktigt tillåter mig själv att tänka på det, jag orkar inte riktigt. Jag riktar min energi och mina tankar mot praktiska saker istället - städar, rensar, sorterar, allt för att hålla mig själv upptagen. Det är fruktansvärt jobbigt att tänka på våra bekanta som ska ha barn exakt samtidigt som vi skulle ha fått vårt. Inte för att jag inte unnar dem det, men för att jag ALLTID kommer att bli påmind om att vårt barn inte överlevde. Det gör så ont, att det tog slut nästan innan det hann börja... Men som sagt, jag gör som jag alltid gjort när livet är tufft: stänger av känslorna och ägnar all energi åt praktiska saker.

I morgon är det vägning, och gudarna ska veta att jag skött mig otroligt bra denna veckan. Känns dock inte som om jag har gått ner nåt, så vi får väl se i morgon. Jag har 0,9 kg kvar att gå ner i augusti för att hålla tidsplanen (-15 kg till nyår). Hoppas på i alla fall -0,4 i morgon men ibland låter ju resultaten vänta på sig. Håll tummarna!

Det tog 2,5 dag innan Linn blev sjuk på förskolan... :( jag lämnade henne där själv igår morse, hon grät inte när jag gick utan vinkade. Pratade med förskolan 10.30, då hade allt gått bra. Hon hade blivit lite ledsen när de gick ut och såg grinden man kommer in genom, men det gick över snabbt. Sen ringde de kl 14, då hade hon 39,2 i temp... Stackarn var helt slut, bara satt stilla i famnen på en av pedagogerna. Sen hade hon nästan 40 graders feber hela eftermiddagen, kvällen och natten trots alvedon. Inatt har hon vaknat en gång i timmen och varit jätteledsen, och det gör så förbannat ont i hjärtat att inte kunna erbjuda mer lindring än en tröstande famn...

Det positiva är ju att det gick bra på förskolan. En av mina vänner är på inskolning på samma avdelning nu, och skickade både bilder och sms med updates. Hon var bara ledsen korta stunder, medans de andra två nya som också blev lämnade första gången igår grät typ nonstop hela dagen. Och det är ju inte konstigt om hon var lite ledsen när hon höll på att bli sjuk heller. Vi misstänker tredagarsfeber för Linns kompis hade det tidigare i veckan och vi träffade dem i helgen. Som tur är så har min mamma semester nästa vecka, så hon tar Linn om hon fortfarande är dålig på måndag. Guld värt eftersom det är min första arbetsdag!

För övrigt så håller jag på att förbereda nästa vecka för fullt. Igår när Linn var på förskolan passade jag på att storstäda hela huset, tvätta, köra till pappåtervinningen, panta flaskor, handla middag. Patrik har varit på konferens torsdag-fredag och kom först hem sent igår kväll så det var skönt att hinna röja huset på dagen så att vi kan tillbringa den lilla tid vi har tillsammans. Det gäller att vara effektiv och ha bra rutiner nu direkt när jag börjar jobba så att vi ändå hinner umgås.

Jag har köpt hem matlådor till jobbet, ska tillaga kyckling och rotfrukter i morgon som jag kan ha med till lunch. Problemet blir nu hur jag ska få pointsen att räcka över hela dagen! Nu har jag ju ätit första gången vid 8-9 på morgonen, men eftersom jag ska gå upp 04 från och med måndag så måste jag äta minst ett extra mål till för att orka. Ska sätta mig ikväll och räkna på det, se hur jag ska lägga upp det. Har köpt några Viktväktarsoppor också som jag ska ställa på jobbet och ha i nödfall om jag tex glömmer min mat någon dag. Jag vägrar att misslyckas, jag SKA i mål!

Vaknade med fruktansvärd ångest i tisdags morse. Första dagen på inskolningen väntade... Jag har såklart varit lite nervös över det tidigare, men igår morse slog det mig med full kraft. Jag kände mig som världens sämsta mamma - hur kan jag ens överväga att lämna bort henne när hon är så liten? Vad är jag för egoist som faktiskt ser fram emot att få jobba??

Det blev bättre när vi kom dit. Personalen är lugn och trygg, och det är bara 11 barn i gruppen. Linn tyckte att det var superkul med alla nya leksaker och spelade clown precis som vanligt när hon är bland andra människor... Jag var så stolt över min lilla tjej! Inte särskilt mammig, inte ledsen utan bara nyfiken. Kändes skönt! Dock vägrade hon att sova där, så vi gick hem lite tidigare. Hon somnade som en stock när vi kom innanför dörren. Idag lyckades hon sova i 30 min där och det känns sååå skönt. Nu vet jag att hon kan om hon vill. I morgon är sista dagen på inskolningen, sen lämnar man dem där på fredag men är tillgänglig och kan hämta om det behövs. Läskigt men ska bli skoj att se hur det går.

Hade veckovägning i morse, och jag fick ett helt fantastiskt resultat! Minus 2,1 kilo på en vecka! Har aldrig fått en så bra siffra under detta året. Motiverande! Nu behöver jag alltså bara gå ner 0,9 kg till för att klara målet för augusti. Tror det blir bra att dela upp det i månadsetapper, då känns det inte som en evighet...

Det har varit full fart här hela helgen med kalas både lördag och söndag. De blev båda väldigt lyckade, men vi var rätt trötta igår kväll!

Fördelen med att ha mycket att göra är att man inte grubblar lika mycket. Igår kväll ramlade det över mig igen när jag fick veta att ett par i vår kompiskrets är gravida med nr 2. De har BF den 23/3, vi hade 20/3...

Jag är verkligen ingen missunnsam människa, men just nu är det extremt jobbigt att få veta en sån sak. Jag unnar dem verkligen glädjen och lyckan MEN jag önskar att det hade dröjt ett tag innan jag fick veta. Det kommer alltid att göra ont i hjärtat den 20 mars, och nu kommer jag ju att bli påmind varje gång vi ses att våra barn skulle ha varit lika gamla. Det gör oerhört ont just nu. Hoppas att det blir lättare med tiden.

I morgon ska Linn och jag på inskolning på förskolan. Jag hoppas så innerligt att hon ska trivas...

Har ätit bra och tränat idag. Nöjd med min insats! Den här hösten ska kilona bort en gång för alla. Jag orkar inte mer. Målet är att vara klar till nyår. Jag har 15 kilo kvar att gå ner och det är typ 5 månader dit så jag måste gå ner minst 3 kilo i månaden. Inte ett orimligt högt mål, men visst kommer det att kräva att jag ger allt. Just nu känns det oerhört bra att fästa tankarna vid praktiska saker som matförberedelser och träning, får hoppas att det håller i sig!

Det har varit full fart hela dagen. Linn var vaken 3 timmar inatt, stackarn hade feber av vaccinet. Trots det vaknade hon 06.10 Trött mamma hade gärna sovit en stund till... ;)

Körde iväg lillan till farmor och farfar och sedan dess har jag storstädat hela huset och gjort potatissallad till båda kalasen. Vår kyl är så full att när vi hämtat tårtorna i morgon får vi köra hem dem till våra vänner och förvara i deras kyl då länge... ;)

Nu har jag landat i soffan efter en dusch, naglarna är nymålade och jag är sååå trött. Sambon kom precis hem med sovande dotter, så nu blir det sängen. Lång dag i morgon, men förhoppningsvis blir det riktigt trevligt!

Fördelen med att ha mycket att göra är att jag inte hinner grubbla så mycket. Jag mår bättre i kroppen, blöder inte lika mycket längre. På fredag är det dags för återbesök på gynakuten vilket jag inte alls ser fram emot. Hoppas att min kropp varit duktig och klarat av att ta hand om allt själv...

Igår fyllde vår älskling 1 år. Vi hade en lugn och mysig dag, och till helgen blir det kalas både lördag och söndag. Har stått hela dagen idag och lagat mat, är helt slut nu. I morgon lämnar jag Linn till svärföräldrarna över dagen så att jag hinner storstäda och fixa det sista. Ganska hopplöst att försöka städa med en vild ettåring kring benen... Mamma var här idag, utan henne hade jag inte kunnat fixa ens hälften av sakerna. Linn har dessutom varit gnällig och haft feber för vi var på BVC i morse och fick vaccination. Ovärderligt med avlastning!

Detta året har gått då himla fort, jag kan inte förstå att jag varit mamma i ett helt år! Det har varit underbart de flesta stunder, men det har också varit jäkligt tufft i perioder. Jag skäms lite när jag säger det, men jag ser fram emot att få börja jobba igen. Älskar att jobba, älskar tempot, älskar utmaningarna, älskar att klara "det omöjliga"... Min dotter kommer alltid att vara prio ett, men det ska bli skönt att inte bara vara mamma.

Vikten då? Suck. Ja de här gravidhormonerna och allmänna chocktillståndet jag levt i den senaste månaden har resulterat i +1,9 kilo på vågen. Surt, men inte hela världen. På måndag kör jag hårt igen, måste bara klara av helgens kalas. Sen är det allvar! Stack ut igårkväll och sprang för första gången på typ en månad. Hade ingen lust alls, men var tvungen att komma igång igen. Det gick inte snabbt, men det blev trots allt 4 km utan att stanna. Stolt över mig själv! Jag ger inte upp hur tufft den än är. Jag SKA nå min målvikt. 15 kilo dit, men det ska gå!

Att säga att jag mår bra är väl att överdriva, men jag står upp. Jag har min älskade dotter som upptar hela min koncentration större delen av dagen och det är förbannat skönt. Det blöder fortfarande och det gör fortfarande ont, men mest i hjärtat.

Det konstiga är att hjärnan har svårt att hänga med. Träffade en granne som nyss fått barn, och höll på att säga "jag är också gravid". Funderade över hur vi ska möblera för att barnen ska få varsitt rum och ändå ha kvar kontoret. Jag har ju förstått att det inte blir så, ändå är hjärnan inställd på att vi ska ha ett barn till nu. Det sjunker väl in så småningom.

Jag försöker blicka framåt och se de positiva sakerna i mitt liv. Den här hösten ska gå till att få ihop en vardag som fungerar för alla parter, med jobb, hämtningar, egentid, träning... Jag ska tillåta mig att vara lite mer egoistisk och göra saker som gör att jag mår bra.

I morgon fyller min älskade Linn 1 år. För ett år sedan hade jag gått långrunda i skogen med min hund, och min pappa ringde och undrade när vi skulle fota magen igen (han är hobbyfotograf). Jag svarade "äh, det är väl ingen brådska, det är ju en hel månad kvar!". 6 timmar senare gick vattnet... :)