Ja hörni, fantastisk lördag detta blev då. Ibland är jag så naiv och tänker att "åh nu är det äntligen helg, nu måste vi verkligen MYSA och göra familjesaker, åhhh vad bra det kommer att bli!". Sagt och gjort, vi bokade in en ny babysimkurs som startade idag på morgonen. Åhhh vad mysigt att komma iväg hela familjen...

Igårkväll: kommer på kl 21 att vi måste packa badkläder. Panik! Var är de?? River halva tvättstugan i jakten på badbyxor, handdukar, badrockar... Hyfsat irriterad när jag väl är klar. Men jaja, det blir ju ändå så myyysigt i morgon när vi väl kommer iväg!

Klockan ringer 06. Just det ja, inte så kul att gå upp klockan på 6 en LÖRDAG när ungen för en gångs skull fortfarande sover! Hets hets hets för att bli klara, äta frukost, byta om. Väl inpackade i bilen är jag och sambon redan oväns, och klockan hade inte ens passerat 07. Bra start på dagen!

Själva babysimmet var helt ok, Linn uppskattade det och det var det som var meningen. Iväg direkt, handla till mormor (blev ännu mer osams med sambon i affären), upp och fikade hos mormor. Linn betedde sig som ett vilddjur och kastade saker, skrek, trotsade och var en pina i största allmänhet. Suck.

Linn somnade i bilen (yes, äntligen!) men vaknade såklart när vi skulle bära in henne. Resten av dagen har bestått av städning, tjafs, gnäll, bråk, trots. Ingenting passar unga fröken för tillfället.

Nu har hon äntligen somnat och sambon har kört iväg för att handla middag. Skulle helt klart kunna överleva denna kvällen exakt såhär: liggandes i soffan i mjukis HELT ENSAM. Himla fantastisk lördag detta blev då... ;)

Hm, vad har hänt sen sist? Sjukdomarna har avlöst varann. Vi har precis återhämtat oss hyfsat efter två intensiva dygn då Linn och jag hade vinterkräksjukan. Jäklar vilken tur att Patrik kunde jobba hemifrån och hjälpa mig med Linn för jag kunde inte resa mig upp så dåligt jsg mådde. Gick ner 2,9 kilo på 3 dagar, inte dåligt! ;) synd bara att jag kommer att gå upp igen så fort jag kan äta ordentligt.

Innan kräksjukan hade Linn precis blivit frisk från vattkoppor, eller rättare sagt förmodade vattkoppor. Vårdcentralen var inte helt säker eftersom blåsorna inte blev ordentligt vätskefyllda men de menade att ju yngre barnen är när de får det desto lindrigare blir det. Kan ju hoppas att det var det!

Igår fick vi veta ny status på min mormors cancer. För 2 månader sedan var tumören 8 cm lång och nu är den nästan 30 cm lång... Inte konstigt att hon har ont. Operation blir den 25/11 och sen påbörjas cellgifter 4 veckor efter. Jag har hela tiden levt på hoppet att det inte ska vara så illa som alla tror, men nu när man fick det svart på vitt så är det klart att tankarna sätter igång. Vi ska dit och hälsa på i morgon, får se hur länge hon orkar.

För övrigt känner jag mig rätt låg och känner att jag hade behövt något positivt nu. Det har varit sååå mycket skit det senaste halvåret, och jag orkar faktiskt inte mer nu. Orkar inte heller fokusera på mat och vikt vilket får mig att känna ännu mer ångest och bli ännu mer deppig. Usch, var hittar man kraften att fortsätta kämpa när allt är skit..?