Jag har tagit semester denna veckan och igår upptäckte vi röda prickar på Linn som spridit sig idag. Vi förmodar vattkoppor, men är såklart inte helt säkra eftersom de inte är vätskefyllda än. Yeeey, rolig semester!

För övrigt så går det dåligt med det mesta. Äter i princip bara dålig mat, äter kakor och godis utan att ens tänka mig för. Är på dåligt humör konstant och känner mig ganska värdelös över lag. Tänkte att jag kunde försöka skriva ner orsakerna till mitt dåliga humör här så kanske jag kan släppa en del av det.

1. Vår dotter är sjuk VARJE vecka (stackars liten) och det är alltid jag som måste vabba. Det gör mig irriterad på min sambo att hans jobb är så mycket viktigare än mitt. Eller rättare sagt, min butik klarar sig bra även när jag inte är där, så det är lättare för mig att vara borta. Dock gör det mig irriterad för innan vi fick Linn var vi rörande överens om att ta varannan gång.

2. Kollegor till mig som har betydligt mindre erfarenhet och kompetens (som dessutom uppvisat mycket dåliga resultat i perioder) har blivit antagna som distriktschefstraineer och jag blev inte ens kallad på intervju. Detta enligt min chef pga att jag precis kommit tillbaka, och måste få en chans att landa och få vardagen att fungera. Visst, det är helt sant. Men det är inte upp till dem att bestämma när jag landat, det är upp till mig! Förmodligen vill man inte satsa på någon som vabbar minst en gång i veckan. Kan förstå det, men det gör ändå att jag känner mig orättvist behandlad.

3. Jag har fått vätska i mitt knä och kan varken träna på gymet eller springa.

4. Linn sover fortfarande extremt lite och vaknar många gånger på natten vilket resulterar i minimalt med sömn.

5. Jag är besviken på mig själv, att jag varit på diet (eller vad man nu ska kalla det) hela året och fortfarande inte nått mitt mål. Vad är det som gör att jag inte klarar det hela vägen?

Sen finns det ytterligare en sak jag grubblar över, men den får ett eget inlägg...

Så, nu kanske jag ventilerat lite i alla fall? ;)

 

Jennie

28 oktober 2014 23:49

Åh! Detta sjukdoms och vabträsk minns jag! Och fasar för våren, för då är det väl dags igen för oss när Ebba ska börja. Det blir bättre! Även om det känns avlägset. Saga är i princip aldrig sjuk nu.
Jag försöker tänka vad gäller mitt jobb och min kräftgång i karriären att allt har sin tid. Att min tid kommer. Men visst blir man ledsen och besviken när man vill och inte får, utan istället blir omkörd.
Kram & var inte så hård mot dig själv! Småbarnslivet är underbart, och en skittuff kamp emellanåt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte vad det är som händer med min motivation. Jag känner mig så otroligt låg för tillfället, otroligt irriterad och sur i största allmänhet. Orkar inget, vill inget, och tänker på mat/kakor/godis konstant. Så himla drygt! Innan jul skrev...

Det är för dåligt att jag skriver här så sällan! Det blir så lätt att jag stänger in mina känslor och tankar tills det en dag svämmar över. De senaste månaderna har varit jobbiga. Arbetsmässigt är det alltid tufft runt jul för då har vi ju som me...

Ja hörni, fantastisk lördag detta blev då. Ibland är jag så naiv och tänker att "åh nu är det äntligen helg, nu måste vi verkligen MYSA och göra familjesaker, åhhh vad bra det kommer att bli!". Sagt och gjort, vi bokade in en ny babysimkurs som start...

Hm, vad har hänt sen sist? Sjukdomarna har avlöst varann. Vi har precis återhämtat oss hyfsat efter två intensiva dygn då Linn och jag hade vinterkräksjukan. Jäklar vilken tur att Patrik kunde jobba hemifrån och hjälpa mig med Linn för jag kunde inte...

Jag har grubblat i flera dagar på om jag ska gå till kyrkogården på lördag (alla helgons dag) och tända ett ljus för vårt barn som inte fick stanna kvar. Jag vet att det rent medicinskt räknas som embryo så tidigt, men för mig var det ett barn i ...