Trots sjukdom och bara ett träningspass förra veckan så visade vågen -0,6 kilo. Jag är supernöjd! Jag har ju under hela resan haft stora problem med att jag kan ha en ok viktnedgång varannan vecka, och varannan står jag still eller går upp. Det har gjort mig väldigt omotiverad och har såklart påverkat mitt resultat. Nu har jag bevisat för mig själv att jag kan gå ner i vikt veckorna efter varann, kanske sitter det bara i hjärnan? Att jag bestämt att jag inte kan göra resultat 2 v i rad? Vi får se vid nästa veckas vägning! ;)

Nu väger jag 66,9 så jag är äntligen under 67. Jag har några viktiga milstolpar inom räckhåll nu och hoppas att jag gör en bra vecka. Det blir dock lite utmaningar matmässigt, ska äta ute både fredag och lördag.

På fredag stannar min sambo i Danmark (han jobbar där) och jag ska lämna bort Linn till farmor och farfar. Hon ska alltså sova borta för första gången i sitt liv! Jag tycker mest att det känns jobbigt just nu, men jag vet ju att det bara kommer att kännas värre ju längre tiden går. Det hade varit toppen att kunna lämna bort henne över natten ibland, att kunna ha lite frihet som vuxna igen... Vi har tur som har två fina familjer som mer än gärna tar hand om henne så nu är det dags att de får låna henne "på riktigt".

Det i sin tur innebär att jag ska vara helt ensam i 1 dygn. Det har inte hänt sedan Linn föddes! Jag både längtar och fasar. På kvällen ska jag gå ut och äta middag med bästa vännen, och sen ska jag få en hel natt med ostörd sömn och sova tills jag vaknar... Lyx på högsta nivå!

Vi börjar må bättre både Linn och jag. Hon är fortfarande lite snuvig men har inte haft feber på 2 dygn. Jag har inte känt av halsen idag men tar det lugnt med träningen för säkerhets skull. En avlägsen bekant dog i början på året när hon var på gymet för att hon tränade med infektion i kroppen... Jag är livrädd att det ska hända mig. Rent allmänt är jag rädd för att råka ut för en olycka, jag har många katastroftankar sedan jag fick Linn. Jag är mest rädd i trafiken, för det spelar ingen roll hur bra jag kör när det finns idioter på vägarna...

Hur som, maten har gått ok de senaste dagarna. Känner mig dock tung och uppsvälld så vi får väl se om vågen visar minus nästa vecka..

Usch jag är så irriterad och frustrerad idag! Det har varit en jobbig natt med Linn som fortfarande är förkyld och i morse vaknade jag med snuva och halsont. Suck! Jag har just nu ingen extra energi för att nätterna är så tuffa och på dagarna härjar hon runt som en galning. Jag orkar helt enkelt inte vara sjuk!

Tänk att jag knappt sovit en hel natt utan avbrott på nästan 3 månader. Tror att hon sovit 2 hela nätter på dessa månader. Är det konstigt att man är seg? Är det konstigt att ork och motivation inte alltid är på topp?

Jag älskar Linn över allt annat, men det stressar mig att hon sover så dåligt. Det är ju en sak nu när vi kan vara hemma och inte måste göra en massa saker om vi inte vill, men det är faktiskt mindre än 3 månader tills jag börjar jobba igen. Då kör jag hemifrån senast 05.30 och hur kul blir det om hon vaknat 3-4 ggr fram till 04.15 då mitt alarm ringer..?

Ja, frustrationen är stor idag. Hoppas att vi båda mår bättre i morgon.

Så var det dags igen - Linn är bombförkyld och har feber till och från. Nätterna är värst, hon vaknar minst 1 gång varannan timme och är ledsen. Behöver jag säga att jag är helt slut? Får hoppas att det går över snabbt!

Det blev -1,1 kg på vågen, och det är jag nöjd med. Ska kämpa stenhårt denna veckan så att jag kommer under 67 kilo. Det är 1,1 kilo till nästa delmål och när jag nått det så får jag köpa nya vår/sommarskor. Längtar!

Dagen började 05.45 då alarmet ringde, dags för babysim. Vi var hemma rätt sent igår och det var hyfsat störigt att Linn sov som en stock och att vi till slut var tvungna att väcka henne. Det var i alla fall kul på simningen, hon älskar vatten och blir helt galen bara hon ser bassängen.

Körde hem, åt frukost och bytte om och lämnade sambo och barn hemma och körde till frisören. Välbehövlig tid, att bara vara själv några timmar. Jag älskar att gå till frisören, man känner sig så ompysslad och avslappnad. Efteråt hämtade jag upp mamma och sen spenderade vi hela eftermiddagen i trädgården och rensade ogräs, klippte gräset och klippte ner lite buskar. Jag är helt slut nu, det tar verkligen på krafterna!

Igår var vi på födelsedagsmiddag hos några vänner och det var väldigt trevligt. Det gick ok med maten, men stör mig sjukt mycket på att jag åt en liten bit tårta. Jag BEHÖVER ingen tårta! Hade mått så mycket bättre om jag hoppat över den. På något sätt tycker jag att det är pinsamt att erkänna inför vänner och bekanta att jag går på viktväktarna, jag vill inte att de ska fråga om det. Konstig känsla att förklara. Bara min familj och min allra bästa vän vet.

Jag vet att det är fel, men jag jämför mig mycket med andra mammor och känner alltid en viss skadeglädje när jag träffar mammor som är i sämre form än mig. Det är hemskt, men det är sanningen. Jag vet att det är dumt att jämföra sig med andra men jag kan inte låta bli.

I morgon ska jag springa en runda och förhoppningsvis hinna köra lite styrka här hemma. Har hittat en träningsvideo på nätet med ett kettlebellpass för hela kroppen. Ska bli spännande att testa!

Vet inte riktigt hur många dagar det är kvar på min nedräkning. Orkar inte räkna efter nu! ;)

I tisdags var jag och Linn och min mamma hos min mormor och fikade och körde till Plantagen och köpte blommor till mormors balkong. Det är alltid supermysigt men ni vet hur gamla är... De ska alltid truga och blir nästan förnärmade när man tackar nej. Jag lyckades dock stå emot både frallor, skagenröra och wienerbröd! Åt en fullkornsmacka med kokt ägg. Mycket nöjd med mig själv när jag körde därifrån!

Igår kom min sambos familj hit på middag, och även då skötte jag mig bra. Skippade potatisgratängen och åt bara 2 msk kladdkaka. Det känns som om jag kommit till en punkt där jag vill gå ner i vikt mer än något annat. Ingen kaka eller godisbit är värd nånting i jämförelse med att se minus på vågen. Det är såklart lätt att säga idag, i morgon är det kanske superkämpigt. Man får ta en dag i taget.

I morgon ska vi på födelsedagsmiddag hemma hos några vänner, och det är ju alltid lite nervöst innan man vet vad det kommer att bjudas på. Min strategi är att försöka äta pointssnålt under dagen och se till att jag inte är vrålhungrig när vi kommer dit. Jag har lovat att köra hem så det blir inga onödiga points för alkohol i alla fall!

Ursäkta frånvaron. Har svårt att få tiden att räcka till med världens busigaste bebis hemma!

Kosten har gått bra dessa dagar, men igår var det dags för vägning och den visade 68,6. På två veckor har jag alltså inte lyckats gå ner ett gram, utan gått upp 7 hekto! Besvikelsen var total och jag rannsakade verkligen mitt beteende. Åt bra, och tränade på kvällen, allt enligt planen. Döm om min förvåning när jag ställde mig på vågen i morse och den visade 67,6! Ett helt kilo ner sedan igår!

Jag är såklart superglad, men också konfunderad hur det kan svänga så mycket från en dag till en annan. Det måste ju handla om vätska i kroppen, men vad är det då som gör att jag samlar vätska?

Igår kväll bestämde jag att målet är att gå ner 10 kilo till Linns födelsedag den 6/8. Nu är det bara 9 kvar! ;) det kommer att krävas mycket för att nå dit, men jag måste klara det! Nu känns det plötsligt betydligt ljusare. Tänk, när jag är där (målet tills dess är 58 kilo) så är det bara 6 kilo kvar till målvikt. Åh, jag ska verkligen ge järnet!

Dessutom ska jag springa mitt första lopp den 30/8 och det kommer att gå betydligt lättare om jag väger 10 kilo mindre.

Inte heller denna dag har bjudit på några överraskningar. Sambon är fortfarande iväg med ledningsgruppen och jag kan säga att jag saknar honom enormt. Ensamt och trist, och väldigt arbetsamt att ha hand om en vild 9månaders baby också. Hon kräver övervakning hela tiden, hon hittar på nya hyss hela tiden.. ;)

Maten har gått bra, jag har dock inte druckit tillräckligt med vatten idag. Skärpning i morgon.

Har städat ovanvåningen idag, och i morgon blir det tvättstugan som är prio ett. I morgon ska jag köra och hämta min bästa vän vid flyget, hon kommer äntligen hem efter 2,5 v i Thailand. Har verkligen saknat henne.

Nu är det dags att sova lite innan lillan vaknar igen...