Jag börjar bli ganska less på hur långsamt den här resan går. Jag har de senaste veckorna skött mig superbra och både varit på gymet och sprungit flera gånger i veckan och ändå så håller kroppen envist fast vid kilona. Eller rättare sagt, jag går ner, jag får ett ok resultat, men dagen efter eller två dagar efter så kan jag ha gått upp ett helt kilo. Sen vägrar det där kilot att försvinna, eller jag får kämpa med det i flera dagar. Vet inte vad detta beror på, men det gör mig trött och irriterad. Har korrigerat kosten så att jag äter färre kolhydrater, eftersom kolhydrater binder vätska, men det verkar inte göra någon skillnad. Det är bara väldigt omotiverade att kämpa och slita och så hela tiden hamna tillbaka på ruta ett utan att förtjäna det. Någon som har någon teori vad det beror på?

Det sägs att sömnen är viktig när man ska gå ner i vikt och just nu är det en extrem bristvara. Linn vaknar efter 1,5 timme hela natten och jag känner mig som en urvriden trasa för att jag aldrig får sova mer än absolut Max 2 timmar i sträck. Eller aldrig, fel att säga, men de senaste veckorna. Hon vilar väldigt lite på dagarna så det går inte att hämta igen energi där heller. Får väl bara bita ihop och hoppas att det går över.

Var hos veterinären med Milton, och han blev undersökt och de tog blodprover och urinprov. Inga värden var förhöjda, vilket är bra såklart för då är de organrelaterade sjukdomarna i princip uteslutna. Dock vet de inte riktigt hur vi går vidare, hon trodde ev att det kunde vara stressrelaterat. Det gör såklart ont i hjärtat, för det finns ju en risk att han i så fall är stressad av vår miljö här hemma. Vi får se vad som händer. Vi ska mäta noga över helgen hur mycket han dricker så ska jag åka dit på måndag och prata med veterinären.

För övrigt så har Linn blivit sjuk igen. Hon har fått feber och rosslig hosta så vi har haft en jobbig natt. Håller tummarna att hon blir bättre snabbt och att hon får sova lite bättre i natt. Stackars liten! Hon hade ju precis blivit frisk...

Trots tuff vecka där sambon återigen varit borta, orolig för hunden och sjuk bebis så har jag skött maten galant denna veckan. Nåja, det är ju det där vattnet jag har svårt med men det kommer! Jag är stolt över att jag behärskat mig och inte tröstat mig med godis trots att det varit jobbiga och framför allt känslomässigt påfrestande dagar. Hoppas att vågen är på min sida denna veckan, jag behöver verkligen att det lossnar nu!

När jag hämtade hem min vovve igår så reagerade jag på att han drack extremt mycket. Han har alltid druckit mycket, men inte såhär. Bestämde mig för att mäta hur mycket han får i sig, och på 24 h har han druckit 7,5 liter vatten... Så något är verkligen fel hos min älskade vän. Fick tid hos veterinären i morgon förmiddag så då ska han undersökas. Är så orolig för vad som kan vara fel! Han börjar bli gammal, han blir 8 år, så han är ju ingen ungdom längre. Klumpen i magen vill inte försvinna...

Dagarna springer verkligen iväg. I natt vaknade loppan 03.30, kan säga att jag inte var särskilt pigg. Hon somnade om efter lite mat men jag har svårt att sova när jag väl vaknat till. Klockan 06.45 tyckte hon att det var dags att kliva upp så det är väl därför jag känner mig seg nu.

Har varit iväg och köpt en lite mindre och smidigare sittvagn idag. Är jättenöjd med vår emmaljunga men den är inte smidig att lasta i bilen eller köra på stan. På väg hem körde jag in om jobbet och hälsade på mina kära kollegor. Tänkte att jag får visa upp mig nu så att de ser vilken skillnad jag åstadkommit till nästa gång jag hälsar på.. ;)

Efter att vi kom hem har dagen verkligen försvunnit i ett nafs. Har städat, hämtat hem hunden som varit utlånad några dagar, lagat middag och avverkat mitt tredje löppass. Det kändes bra förutom att jag kände att det drog lite i ena ljumsken. Kan bero på att jag tränade IW igår. Hoppas att det bara är träningsvärk.
Maten har gått bra idag och jag har skärpt mig och fyller i checklistan. Bara vattnet jag måste bli bättre på...

Känner mig låg idag. Känner att jag inte kommer någon vart, att jag kämpar men ger inte allt. Vilket ju resulterar i en våg som står still. Jag vet ju varför och ändå orkar jag inte ge det där lilla sista som behövs. Om jag hade gett 100% varje dag sedan jag började så hade jag varit av med hälften av mina kilon nu. Det gör mig ledsen och besviken.

Jag fick min dotter för 7,5 månader sedan. Nu känner jag otrolig press för att jag fortfarande inte är smal igen. I veckan såg jag en kollega från jobbet när jag var på stan, en trevlig människa som jag verkligen gillar och som jag alltid pratar med när tillfälle ges. Jag vände och gick åt andra hållet innan han såg mig, för jag skäms så mycket över att jag fortfarande är för tjock. Det har gått lång tid sedan förlossningen och jag är fortfarande inte tillbaka i ursprungsform, och det stör mig varje dag. Ändå kan jag inte ta mig samman och göra det sista lilla som krävs! Det är svårt, för många av mina bekanta fick också barn förra året och nästan alla är lika smala som innan graviditeten.

Jag vet att jag måste bryta det här, och antingen göra allt jag kan för att klara det eller lägga ner. Jag vill ju stå där i september när jag börjar jobba igen och vara i mitt livs form!