Det har verkligen inte gått bra den senaste veckan. Ni vet ju att min motivation dalat och de senaste dagarna har jag knappt brytt mig. Jag har ätitpotatisgratäng, delicatobollar, mjölkchoklad... Och vi snackar inte några bitar choklad, utan 100 gr på en timme. Behöver jag säga att jag mår dåligt?
De senaste veckorna har varit jättetuffa eftersom jag varit ensam med vovve och barn den mesta tiden. Jag är full av beundran för ensamstående föräldrar! Det är verkligen inte lätt. När lilla loppan väl somnar för natten är klockan 21.30-23 och det är först då jag kan sätta mig ner, annars går det i ett hela tiden. Jag lovade ju mig själv att försöka vända mina negativa tankar, men det blir automatiskt att jag tycker synd om mig själv för att det är jobbigt just nu. Det är väl då tröstätning jag ägnar mig åt nu.

Jag får hela tiden avboka/prioritera bort det som är viktigt för mig till förmån för sambons nya jobb. Det känns så elakt att säga men det är verkligheten. Det gör mig irriterad och ledsen även om jag förstår till 100% vad han går igenom och jag visste om att det var såhär det skulle bli. Dock ändå trist när det är så.

Jag måste försöka sluta tycka synd om mig själv, för jag tror att nyckeln till min framgång ligger i det. Det ÄR inte synd om mig, jag har världens bästa liv, det är bara lite uppförsbacke nu ett tag. :)

Ja det har verkligen varit full rulle här hemma idag. I förmiddags gick vi förbi en tjej som bor på området som hade problem med sin lilla 2 månaders mage, och där lämnade vi bifidus. På vägen hem uträttade min hund sina behov men hälften fastnade i pälsen så det var bara att släpa hem både hund och vagn och lyfta in honom i duschen. Kan säga att det är en utmaning att duscha honom när man är två, nu var jag ensam. Men det gick!

Dessutom är det full snöstorm ute vilket inte underlättar när man ska ut. :) snart kommer sambon hem och jag ska sticka iväg och träna ett pass indoor walking. Ska bli riktigt skönt att träna! Tänkte börja förbereda middagen nu så att vi kan äta när jag kommer hem, det blir omelett med tomater och kalkonbacon. Rätt smidigt och snabbt, tänkte steka upp baconet nu och tärna tomaterna så är det klart sen.

Än så länge har det gått bra matmässigt. Känns skönt att ta tag i sig själv igen. Trist bara att jag slösat dyrbara dagar.

Nä, helgen har inte gått bra. Jag har inte ätit mängder men lite här och lite där... Inte stolt över mig själv, men glad att jag vågar mig hit och berätta om det. Det känns som ett led i processen. Att göra ett snedsteg men erkänna det och komma tillbaka på banan igen. Jag har det kämpigt med motivationen men jag har inte gett upp. I morgon kör jag hårt igen. Har planerat in både lunch ovh middag hela veckan och träningspass i morgon. I förra veckan kunde jag inte träna alls, hade ingen barnvakt de dagarna, och jag tror att det gjorde mig extra omotiverad. När jag tränar känner jag mig duktig och stark. Förra veckan var jag mest ledsen och nedstämd, utan större anledning. Nu skärper jag mig, vill inte känna mig såhär dålig.

Jag vet inte vad det är som gör att jag känner mig så otaggad! Dagen började bra med frukost men sen har jag småfuskat hela dagen. Blir så ledsen på mig själv, jag vill ju det här!

Fullt upp i morgon med (vad annars?) men jag ska försöka hinna planera matsedel till nästa vecka. Fel. Jag SKA hinna, inte försöka! Tror att tidsbristen ställer till det för mig, jag "hinner" inte planera ordentligt och utan plan vet vi ju hur det går. Får helt enkelt ta mig tid.

Mitt mål är att gå ner minst 10 kilo till påsk, helst mer. Om jag fortsätter såhär så går det aldrig. Får helt enkelt göra en plan och följa den. Det är aldrig problem om jag har en plan att följa så jag får ta tag i den biten! Såg att de hade ett block på maxi som man kan hänga på kylen där man kan skriva ner veckans matsedel, och bredvid kan man skriva sin inköpslista. Ska se om jag kan få tag på en sådan, hade underlättat!

Vägde mig nyss. Har gått ner 0,4 kg förra veckan och vågen stannade på 69,4. Jag är inte jättenöjd. Samtidigt försöker jag berätta för mig själv att jag inte kan gå ner 1 kilo varje vecka. Och ett minus är ett minus oavsett hur litet.

Jag har heller inte gett 100% i veckan som gått. Det är så mycket med allt runt omkring när P är borta i veckorna så jag har väldigt lite tid att lägga på "mina" saker. Man får tillbaka vad man ger, och jag skulle betygsätta min insats till ca 80% förra veckan. Dags för nya tag!

Enligt appen har jag i alla fall lyckats gå ner 5% nu, men den räknar ju sedan start i slutet på November. Jag räknar ju från nystarten 1/1 så det fattas några hekto innan jag nått det. Fast det är ju dumt att inte glädjas över det och känna att det inte räknas riktigt, för oavsett när jag började så har jag faktiskt tappat 5% av min vikt nu. Så dumt att jag har så svårt att ge mig själv beröm för bra saker... Hittar hela tiden anledningar till att det inte räknas på riktigt eller inte är bra nog trots att det är bra.

Nu har jag i alla fall gått ner 3 kilo på 3 veckor och det är klart godkänt!

Det slog mig precis att jag har ätit bra hela januari, och idag är det ju faktiskt den 20:e! Det har gått himla snabbt. Säger man inte att det tar tre veckor att skapa en ny vana? I så fall är viktväktandet snart en vana!

Mitt problem brukar vara att jag kör stenhårt i 1,5-2 veckor och förväntar mig extrema resultat. När jag inte får det resultat jag inbillat mig att jag ska uppnå så lägger jag av och blir totalt omotiverad. Sen tar jag inte upp tråden igen förrän flera veckor senare. Då har jag ju som regel förstört det resultat jag fick, som inte var bra nog.

Okej att denna veckan varit tuff, och jag har inte skött mig exemplariskt, MEN jag har inte gett upp. Det är nästan slutet på tredje veckan och jag har alltså redan där brutit mitt dåliga mönster. Känner mig faktiskt ganska nöjd just nu! I min värld är detta ett stort genombrott. Å andra sidan vet jag inte om jag någonsin varit såhär fast besluten om att bli av med kilona. Jag ska verkligen klara det hela vägen, ett kilo i taget!

Dagen har varit lång och ganska innehållslös. Har sår i öronen efter allt pipande här hemma... ;) måste vara tänder på g, kan inte förstå varför hon annars skulle vara så gnällig. Det nya nu är att när hon gnäller så ylar hunden. Jag vet inte om det är av sympati eller vad det är, men man blir så full i skratt. Varför börjar han med det helt plötsligt?

Syrran sjuk så jag fick ställa in mitt pass ikväll. Tråkigt såklart men inte hela världen. Har ett zumbapass bokat på torsdag så jag hoppas att jag kan komma iväg då. Är reserv fortfarande men förhoppningsvis får jag plats.

Trots att dagen varit tråkig, lång och tålamodsprövande så har jag ätit helt perfekt idag. Till och med druckit vatten! ;) snart vägning igen och det hade gjort mig så glad om det var ett ordentligt minus. Håller tummarna!