Nu har det snart gått två månader sedan jag fick missfall (jag räknar från dagen jag var på gynakuten och fick det bekräftat) och jag tänker fortfarande på det varje dag. Livet är kämpigt just nu, med alla nya saker som ska falla på plats (jobb, förskola, vab, etc etc), mormors cancer och nu morbrorn som gick bort alldeles för tidigt. Det är så egoistiskt av mig, men jag känner att jag inte fick nån rimlig chans att sörja missfallet innan alla de här andra tunga sakerna landade i vår famn.

Jag blir fortfarande ledsen när jag ser en gravidmage, det gör fortfarande ont när andra berättar att de är gravida. Det som är jobbigt är att de få som vet, de har redan börjat glömma. Till och med min sambo. För honom, och för de andra, så är det ett sorgligt kapitel som man läst klart och nu har man läst klart och börjat på en ny bok. Det gör att jag känner mig ensam och lite onormal - borde jag kommit över det vid det här laget?

Vi har ju ett kompispar som är gravida nu (har berättat om dem tidigare) och deras barn har BF den 23/3, vårt skulle haft 20/3. Våra barn skulle varit lika gamla nästan på dagen. Tjejen i familjen skriver en blogg om familjelivet och såklart den pågående graviditeten. Mitt problem är att jag tvunget måste läsa den jäkla bloggen, jag kan inte låta bli. Jag måste plåga mig själv med att läsa om hennes symptom, se bilder på växande mage och hela tiden tänker jag "så skulle jag också ha mått nu" eller "nu hade min mage också börjat synas". Det gör så jävla ont, ändå gör jag det. Jag skulle ha varit i vecka 14 nu...

Jag orkar inte längre förklara för mina nära att jag fortfarande är ledsen för de förstår ändå inte. Ingen som inte gått igenom det själv kan förstå.

Det har varit tuffa veckor. Det är begravning på fredag och det är ännu oklart om jag ska gå. Vi har svårt att få barnvakt mitt på dagen, och vi vill absolut inte att Linn ska vara med på själva begravningen. Vi får se, kanske åker jag dit med henne men går en runda sålänge, och deltar sen i sammankomsten efteråt. Hon var på sin första begravning när hon var 11 dagar gammal och då förstod hon ju ingenting. Nu vet jag att det kommer vara svårt för henne varför alla är så ledsna så vi vill inte att hon ska utsättas för det.

Det går faktiskt bra med maten trots allt. Är nere på 64,7 kilo nu, och det känns underbart att vara under 65. Längesen sist! ;) hinner inte träna på mycket som jag vill men det viktiga är ju ändå maten. Sköter jag den så går jag ner utan att träna ett dugg vilket är skönt.

Har inte orkat blogga. I fredags miste vi Patriks morbror mycket hastigt och oväntat. Jag vet ärligt talat inte hur mycket mer sorg vi orkar just nu...

Jag har fullt upp just nu. Följ mig på Instagram om ni vill hänga med i min vardag! @pointsprinsessan heter jag där!

Den här veckan har varit riktigt tung. I lördags åkte min mormor akut till sjukhuset med förmodad blindtarmsinflammation. I måndags fick vi beskedet att smärtan orsakas av en tumör i magen... Ytterligare ett sånt där stort svart moln i medvetandet som jag inte vill tänka på. Skjuter bort det, gräver ner mig i praktiska saker. Som om tumören försvinner och allt blir bra bara jag når botten på tvättkorgen eller får organiserat i garderoberna...

Igår blev det offentligt att det där paret i vår vänskapskrets ska ha barn igen. Även fast jag visste om det så blev det som ett slag i magen när jag såg den lyckliga statusen på FB. Jag vet att jag låter bitter, men jag menar det verkligen när jag säger att jag är glad för deras skull. Det är bara det att jag är bedrövad över det faktum att vårt barn skulle ha fötts 3 dagar innan deras. Min mage skulle ha börjat synas nu... Det har gått fem veckor sedan missfallet och jag tänker på den lilla jag aldrig fick lära känna varje dag. Jag undrar när det lättar. Undrar om jag någonsin kommer att känna mig hel igen...

Ursäkta frånvaron, men det är svårt att hitta tid till bloggen nu när jag jobbar 100%. Jag går upp kl 04 varje morgon, sen hinner jag knappt blinka innan det är dags att köra från jobb och hämta Linn på förskolan. Sen gäller det att vara effektiv med hushållssysslorna samtidigt som man leker och busar med henne... Kan säga att jag stupar i säng varje kväll!

Vi har varit/är sjuka hela familjen (i flera omgångar) så Linn har varit hemma från förskolan flera dagar redan. I fredags ringde de när hon varit där i 2 timmar, då hade hon feber igen stackaren. Denna veckan kommer hon minst att vara hemma mån-tis, hon är dunderförkyld igen och har feber till och från. Jag har varit förkyld och haft ont i halsen i en hel vecka nu, så jag kunde inte delta i loppet jag skulle ha sprungit i lördags. Tråkigt såklart, men det är viktigare att jag blir frisk och inte påfrestar kroppen ännu mer.

Viktmålet i augusti klarade jag! Har gått ner 3,2 kg sen den 6/8. Jag ska ju gå ner 3 kg per månad fram till nyår så är jag klar med de 15 kg som var kvar. Dock har jag inte skött mig särskilt bra denna veckan så vi får se vad vågen visar på onsdag... Nya tag i morgon!

Det känns superbra att jobba igen, och det bästa är att Linn trivs så bra på förskolan. Hon har inte gråtit en enda gång när vi lämnat henne! Så stolt över min lilla sessa. Hon har lärt sig så extremt mycket på dessa veckor, hon har utvecklats på ett sätt som jag aldrig hade kunnat hjälpa henne med om jag gått hemma med henne. Det var helt rätt för både henne och oss att hon skulle börja "så tidigt". Känns skönt i hjärtat!

Nu ska jag hoppa i duschen, sen ska jag försöka hitta en alternativ resväg till jobbet i morgon. Som de flesta säkert vet har det varit extrema översvämningar i och omkring Malmö idag och många stora vägar är fortfarande avstängda. Håll tummarna att det slutar regna nu!

Andra dagen på jobbet avklarad! Kan säga att jag är otroligt trött både i kroppen och huvudet. Det är kul att vara tillbaka, men såklart jobbigt med alla nya rutiner (lämningar/hämtningar, matlådor, för lite sömn etc). Tar väl ett tag innan man kommer in i allt. Har varit otroligt orkeslös och svag idag, tror att det är tufft för kroppen att få jobba så hårt igen. Får äta lite mer i morgon så att jag har energi så att det räcker!

Det är underbart att vara tillbaka i min butik med alla fantastiska medarbetare (de är som min andra familj) och kunder. Igår morse kom dessutom ett blomsterbud till mig från min underbara familj. De vet hur mycket mitt jobb betyder för mig och jag blev alldeles rörd av deras omtanke. Känns bra att vara tillbaka! Mycket nytt såklart, men det mesta sitter ändå fortfarande i ryggmärgen. Det som varit jobbigast hittills är sömnbristen. Sov 4 timmar natten till måndag och inatt vaknade Linn kl 01 och var vaken till 02.30, sen ringde mitt alarm 04... Men förhoppningsvis sover hon bättre nu när hon är på förskolan så det blir väl bättre så småningom.

Linn är frisk och har varit på förskolan idag. Blev inte ledsen när Patrik lämnade henne utan vinkade glatt. Sen har hon busat och lekt hela dagen och bara varit ledsen en gång (för att det började ösregna när de var ute). Hon sov en timme där och sen hämtade jag henne kl 14 och då hade hon inte riktigt tid med mig när jag kom. Tar det som ett bra tecken!

Har försökt få tag på gynmottagningen här i stan för att boka kontroll efter missfallet. Jag var ju på gynakuten i Malmö när jag fick det bekräftat och de ville att jag skulle åka dit igen för återbesök, men jag orkar inte åka dit och sitta en hel dag och vänta. Försöker få en bokad tid här i stället, men när jag ringer så är det antingen upptaget eller så har telefontiden upphört. Irriterande, men det brådskar ju inte. Jag vet ju att jag inte är gravid längre men vill få bekräftat att allt kommit ut.

Jag känner att jag inte riktigt tillåter mig själv att tänka på det, jag orkar inte riktigt. Jag riktar min energi och mina tankar mot praktiska saker istället - städar, rensar, sorterar, allt för att hålla mig själv upptagen. Det är fruktansvärt jobbigt att tänka på våra bekanta som ska ha barn exakt samtidigt som vi skulle ha fått vårt. Inte för att jag inte unnar dem det, men för att jag ALLTID kommer att bli påmind om att vårt barn inte överlevde. Det gör så ont, att det tog slut nästan innan det hann börja... Men som sagt, jag gör som jag alltid gjort när livet är tufft: stänger av känslorna och ägnar all energi åt praktiska saker.

I morgon är det vägning, och gudarna ska veta att jag skött mig otroligt bra denna veckan. Känns dock inte som om jag har gått ner nåt, så vi får väl se i morgon. Jag har 0,9 kg kvar att gå ner i augusti för att hålla tidsplanen (-15 kg till nyår). Hoppas på i alla fall -0,4 i morgon men ibland låter ju resultaten vänta på sig. Håll tummarna!

Det tog 2,5 dag innan Linn blev sjuk på förskolan... :( jag lämnade henne där själv igår morse, hon grät inte när jag gick utan vinkade. Pratade med förskolan 10.30, då hade allt gått bra. Hon hade blivit lite ledsen när de gick ut och såg grinden man kommer in genom, men det gick över snabbt. Sen ringde de kl 14, då hade hon 39,2 i temp... Stackarn var helt slut, bara satt stilla i famnen på en av pedagogerna. Sen hade hon nästan 40 graders feber hela eftermiddagen, kvällen och natten trots alvedon. Inatt har hon vaknat en gång i timmen och varit jätteledsen, och det gör så förbannat ont i hjärtat att inte kunna erbjuda mer lindring än en tröstande famn...

Det positiva är ju att det gick bra på förskolan. En av mina vänner är på inskolning på samma avdelning nu, och skickade både bilder och sms med updates. Hon var bara ledsen korta stunder, medans de andra två nya som också blev lämnade första gången igår grät typ nonstop hela dagen. Och det är ju inte konstigt om hon var lite ledsen när hon höll på att bli sjuk heller. Vi misstänker tredagarsfeber för Linns kompis hade det tidigare i veckan och vi träffade dem i helgen. Som tur är så har min mamma semester nästa vecka, så hon tar Linn om hon fortfarande är dålig på måndag. Guld värt eftersom det är min första arbetsdag!

För övrigt så håller jag på att förbereda nästa vecka för fullt. Igår när Linn var på förskolan passade jag på att storstäda hela huset, tvätta, köra till pappåtervinningen, panta flaskor, handla middag. Patrik har varit på konferens torsdag-fredag och kom först hem sent igår kväll så det var skönt att hinna röja huset på dagen så att vi kan tillbringa den lilla tid vi har tillsammans. Det gäller att vara effektiv och ha bra rutiner nu direkt när jag börjar jobba så att vi ändå hinner umgås.

Jag har köpt hem matlådor till jobbet, ska tillaga kyckling och rotfrukter i morgon som jag kan ha med till lunch. Problemet blir nu hur jag ska få pointsen att räcka över hela dagen! Nu har jag ju ätit första gången vid 8-9 på morgonen, men eftersom jag ska gå upp 04 från och med måndag så måste jag äta minst ett extra mål till för att orka. Ska sätta mig ikväll och räkna på det, se hur jag ska lägga upp det. Har köpt några Viktväktarsoppor också som jag ska ställa på jobbet och ha i nödfall om jag tex glömmer min mat någon dag. Jag vägrar att misslyckas, jag SKA i mål!