Vet inte riktigt hur många dagar det är kvar på min nedräkning. Orkar inte räkna efter nu! ;)

I tisdags var jag och Linn och min mamma hos min mormor och fikade och körde till Plantagen och köpte blommor till mormors balkong. Det är alltid supermysigt men ni vet hur gamla är... De ska alltid truga och blir nästan förnärmade när man tackar nej. Jag lyckades dock stå emot både frallor, skagenröra och wienerbröd! Åt en fullkornsmacka med kokt ägg. Mycket nöjd med mig själv när jag körde därifrån!

Igår kom min sambos familj hit på middag, och även då skötte jag mig bra. Skippade potatisgratängen och åt bara 2 msk kladdkaka. Det känns som om jag kommit till en punkt där jag vill gå ner i vikt mer än något annat. Ingen kaka eller godisbit är värd nånting i jämförelse med att se minus på vågen. Det är såklart lätt att säga idag, i morgon är det kanske superkämpigt. Man får ta en dag i taget.

I morgon ska vi på födelsedagsmiddag hemma hos några vänner, och det är ju alltid lite nervöst innan man vet vad det kommer att bjudas på. Min strategi är att försöka äta pointssnålt under dagen och se till att jag inte är vrålhungrig när vi kommer dit. Jag har lovat att köra hem så det blir inga onödiga points för alkohol i alla fall!

Ursäkta frånvaron. Har svårt att få tiden att räcka till med världens busigaste bebis hemma!

Kosten har gått bra dessa dagar, men igår var det dags för vägning och den visade 68,6. På två veckor har jag alltså inte lyckats gå ner ett gram, utan gått upp 7 hekto! Besvikelsen var total och jag rannsakade verkligen mitt beteende. Åt bra, och tränade på kvällen, allt enligt planen. Döm om min förvåning när jag ställde mig på vågen i morse och den visade 67,6! Ett helt kilo ner sedan igår!

Jag är såklart superglad, men också konfunderad hur det kan svänga så mycket från en dag till en annan. Det måste ju handla om vätska i kroppen, men vad är det då som gör att jag samlar vätska?

Igår kväll bestämde jag att målet är att gå ner 10 kilo till Linns födelsedag den 6/8. Nu är det bara 9 kvar! ;) det kommer att krävas mycket för att nå dit, men jag måste klara det! Nu känns det plötsligt betydligt ljusare. Tänk, när jag är där (målet tills dess är 58 kilo) så är det bara 6 kilo kvar till målvikt. Åh, jag ska verkligen ge järnet!

Dessutom ska jag springa mitt första lopp den 30/8 och det kommer att gå betydligt lättare om jag väger 10 kilo mindre.

Inte heller denna dag har bjudit på några överraskningar. Sambon är fortfarande iväg med ledningsgruppen och jag kan säga att jag saknar honom enormt. Ensamt och trist, och väldigt arbetsamt att ha hand om en vild 9månaders baby också. Hon kräver övervakning hela tiden, hon hittar på nya hyss hela tiden.. ;)

Maten har gått bra, jag har dock inte druckit tillräckligt med vatten idag. Skärpning i morgon.

Har städat ovanvåningen idag, och i morgon blir det tvättstugan som är prio ett. I morgon ska jag köra och hämta min bästa vän vid flyget, hon kommer äntligen hem efter 2,5 v i Thailand. Har verkligen saknat henne.

Nu är det dags att sova lite innan lillan vaknar igen...

Det har varit en extremt tråkig dag idag. Jag har heller inte ansträngt mig nämnvärt för att göra den mindre tråkig, så jag får skylla mig själv. Sambon åkte i morse och kommer hem på söndag och det känns så himla trist. Helgen är ju enda chansen att hitta på nåt kul ihop, eller fixa något som blivit framskjutet under veckan. Det är vid sådana här tillfällen som jag lätt hade tröstat mig med både godis och kakor. "Det är synd om mig för jag är ensam hela helgen"...

Dock har jag skött mig utmärkt både igår och idag. Har druckit mycket vatten, och inte en enda droppe pepsi max. Det är annars en av mina stora laster... Tror att enda chansen att få i mig tillräckligt med vatten är att utesluta pepsin, för nu har jag liksom inget val än att dricka vatten!

I morgon ska jag försöka vara lite mer produktiv, och kanske köra en sväng till stan med Linn. Hon blir lätt rastlös om vi är hemma en hel dag, så jag får väl rasta henne lite i morgon. ;)

Jag var ute och sprang igår, och dagdrömde lite om hur det kommer att kännas den 30/8, när jag ska springa mitt första lopp. Det kommer att vara en dröm som går i uppfyllelse!

Nä, nu blir det duschen. Har en känsla av att det blir en tidig kväll. ;)

Idag är det exakt 90 dagar tills min dotter fyller 1 år. Målet jag satte i vintras var att jag skulle vara klar med min viktresa tills dess, men eftersom det gått långsamt och trögt så är det nog orimligt att förvänta sig att vara klar då. Jag ska räkna på det senare och se hur många kilon som är rimligt att gå ner på 90 dagar.

Det är dags att växla upp om jag vill nå mina resultat, jag börjar jobba i mitten på augusti och det kommer att bli en tuff omställning och betydligt mindre tid. Jag måste få det att fungera NU för annars kommer jag att sitta med dessa kilon för alltid.

Mitt problem är inte träningen, för den gillar jag. Mitt problem är maten, den måste justeras. Jag äter bra 80% av tiden men det är inte bra nog om man vill få bra resultat. Ett annat problem är också att jag har så svårt att dricka vatten. Men ursäkterna får faktiskt upphöra nu, för jag VILL detta. Jag vill må bra och känna mig stolt över mig själv och min prestation.

Det var evigheter sedan jag skrev. Vet inte varför jag inte skrivit, det har bara kommit saker emellan. Jag har fortsatt sköta mig ok, inga megaframsteg på vågen men det går långsamt neråt. Det gör mig irriterad och stressad att det tar sån tid, men man kan inte förvänta sig något annat när man inte ger 100%.

Min dotter har hunnit bli 9 månader och utvecklas otroligt mycket. Hon ställer sig upp mot allt - väggar, möbler, människor... Man får vara efter henne HELA tiden. Kul att hon lär sig nya saker men ganska utmattande. På Valborg sa hon "mamma" första gången, vilken känsla!! Hon har lärt sig att vinka och peka och visa var lampan är. Så himla gulligt.

Baksidan av den fantastiska utvecklingen är att hon sover katastrofdåligt och har gjort i 2 månader nu. Hon vaknar ca varannan timme hela natten och sover bara korta stunder på dagen. Jag är som en urvriden trasa just nu och tror seriöst att jag ska bli galen av sömnbrist. Men men, det måste ju ta slut snart?

Träningen går framåt, jag tränar minst 1 dag/vecka på gymet och så försöker jag springa minst 2 dagar, helst 3. Tänk om jag vore lika flitig med maten... ;)

Lovar att uppdatera bättre. Om ni vill följa mig om dagarna på Instagram så heter jag @pointsprinsessan.

Har inte skrivit på ett tag. Känner mig väldigt ledsen och har skött mig dåligt ett tag, men har tagit tag i mig själv från igår och börjat om.

Ni minns kanske att min hund plötsligt drack mängder med vatten och att veterinären inte hittade något organrelaterat fel? Vi diskuterade massor av olika orsaker, men det hon trodde mest på var att det är stressrelaterat. Jag började fundera, och faktum är att han blivit mycket mera vaktig, jagar upp sig lätt och har svårt att vara avslappnad.

Jag och mitt ex skaffade honom när vi var tillsammans och när vi separerade så bodde han kvar med mitt ex. De senaste två åren har han bott hos mig på heltid men exet har hjälpt till när vi har varit på semester etc. Vi har alltid sett till hundens bästa, att han ska vara hos den av oss som hade de bästa förutsättningarna att ge honom ett bra och aktivt liv.

I somras flyttade jag och min sambo tillbaka till min hemstad, och det verkar inte som om hunden kan slappna av här. Vi bor i hus i ett område med många hundar, katter, barn, ja allt möjligt. Han vaktar oss och huset väldigt mycket, och är livrädd för grannhunden. Mitt ex bor i hus på landet utan grannar inpå knuten, med mycket mark där han kan springa lös. När vi började rota i det här så frågade jag hur han beter sig hos dem, för jag har ju förutsatt att beteendet varit samma oavsett vem han varit hos. Det visar sig då att hos dem är hunden lugn och avslappnad, kan ligga och sova i trädgården i fyra timmar utan att lyfta på huvudet... Inget som stressar honom och inga människor/djur som han känner att han måste försvara oss inför... Där är han lugn och harmonisk helt enkelt.

I samråd med veterinären har vi bestämt att han ska prova att bo där på prov i en månad, sen ska vi utvärdera hur han mår och hur han verkar trivas. Det krossar mitt hjärta att min bästa vän inte mår bäst hos mig... Samtidigt som min enda önskan är att han ska ha ett bra liv. Det är inget bra liv att ständigt vara på sin vakt. Det är så tomt här hemma och jag saknar honom så fruktansvärt...

Så som ni förstår har det varit svårt att fokusera på vikten, men nu är jag på banan igen. I morgon ska jag väga mig för första gången på säkert 1,5 v så vi får se hur illa det är.

Jag börjar bli ganska less på hur långsamt den här resan går. Jag har de senaste veckorna skött mig superbra och både varit på gymet och sprungit flera gånger i veckan och ändå så håller kroppen envist fast vid kilona. Eller rättare sagt, jag går ner, jag får ett ok resultat, men dagen efter eller två dagar efter så kan jag ha gått upp ett helt kilo. Sen vägrar det där kilot att försvinna, eller jag får kämpa med det i flera dagar. Vet inte vad detta beror på, men det gör mig trött och irriterad. Har korrigerat kosten så att jag äter färre kolhydrater, eftersom kolhydrater binder vätska, men det verkar inte göra någon skillnad. Det är bara väldigt omotiverade att kämpa och slita och så hela tiden hamna tillbaka på ruta ett utan att förtjäna det. Någon som har någon teori vad det beror på?

Det sägs att sömnen är viktig när man ska gå ner i vikt och just nu är det en extrem bristvara. Linn vaknar efter 1,5 timme hela natten och jag känner mig som en urvriden trasa för att jag aldrig får sova mer än absolut Max 2 timmar i sträck. Eller aldrig, fel att säga, men de senaste veckorna. Hon vilar väldigt lite på dagarna så det går inte att hämta igen energi där heller. Får väl bara bita ihop och hoppas att det går över.